Feber så kroppen värker. Sprängfyllda bröst. Mjölk som inte vill komma ut. Huvudvärk. Och så en hungrig dotter. Råden man får från sjukvården är: amma, pumpa, amma, värm brösten, amma, vila, amma... Vi har alltså haft en riktig amningsfest här hemma som sponsrades av Alvedon.
Innan jag fick Lowa skulle jag aldrig någonsin skriva om mina bröst så här offentligt. Men nu för tiden känns det liksom brösten inte som något annat än matstationer. Matstationer som plockas fram i tid och otid (oftast otid). Det känns nästan fullt normalt att slänga fram matstaionerna mitt under söndagsmiddagen med släkten. Men bara nästan...
 |
| Amma, amma, amma och så lite vila... |
Stackars dig, mjölkstockning är för jävligt. Trodde jag var dödssjuk första gången, men får man om det brukar det gå snabbare att känna och förstå vad som är på gång. Ett råd: se till att du inte blir kall och utsätter brösten för drag.
SvaraRaderaOch ja, visst är det märkligt vilket förändrat förhållande man får till sina bröst!
Kram från Maria