Fotomodeller

För er som missat det mest intressanta som det skrivits om i Sundsvalls Tidning det senaste 2 månaderna så behöver ni inte vara ledsna. Ni hittar det här: Familjen Burridge Björkebäck i Sundsvalls Tidning

Så här ljuvligt vackra och färgmatchade var vi. 

Oväntat besök

Tidigare har jag skrivit om hur jag nästan ogenerat slänger upp mina bröst överallt för att mata Lowa.
Men idag kändes det som om till och med jag nått min gräns.

I eftermiddags satt jag i soffan hemma för att amma. Jag har haft mjölkstockning igen så medan Lowa åt på det ena bröstet satt jag och masserade det andra. Plötsligt såg jag ett ansikte i fönstret. Det bör tilläggas att vår lägenhet 3 trappor upp...

Det tog ett tag innan jag förstod att det var en man som stod i en skylift och skulle ta ner istappar från taket. Jag inte vem som blev mest förvånad; jag med mina blottade, mjölkstinna bröst eller takskottaren som inte visste om han skulle skratta eller gråta åt den bröstfest han ofrivilligt fick bevittna.

God jul från sjukstugan

Jon har varit sjuk i nästan två veckor så jag har haft Lowa på heltid under den tiden. Bytt varenda blöja, torkat varenda spya och lyssnat på varje skrik. Jag kan bara säga - ensamstående föräldrar, ni gör ett fantastiskt jobb! För det har inte varit lätt. Att inte få någon avlastning på kvällarna, att inte få någon egentid - inte ens i duschen! Men jag har å andra sidan blivit en jävel på att skråla barnvisor i duschen för att underhålla Lowa som suttit i babysitter på andra sidan duschdraperiet. Jag vet inte vem som blev mest hjärntvättad av det egentligen, jag eller Lowa..?

Mitt i allt det här hade jag bokat tid hos gyn för efterkontroll och preventivmedelsrådgivning. När Jon fick höra att jag bestämt mig för spiral blev han lite tankfull innan han sa "Men är du säker på att vi inte vill ha en till bebis snart?". Det var nästan så att jag slog flaskan med hostmedicin i huvudet på honom. Känslan för tajming är inte Jons starka sida... Nästa dag gick jag till gyn och bad barnmorskan köra upp spiralen. Långt. På mig alltså.

Jon har i alla fall fått penicillin för sin lunginflammation och mår bättre nu, så äntligen kanske jag har lite tid för bloggen igen. Så nu önskar vi alla god jul, god fortsättning, gott nytt år, god fortsättning på det nya året etc med en bild på vårt lilla charmtroll.

Stopp i ledningarna

I helgen har jag haft en nära-döden-upplevelse. I folkmun kallas det för mjölkstockning.

Feber så kroppen värker. Sprängfyllda bröst. Mjölk som inte vill komma ut. Huvudvärk. Och så en hungrig dotter. Råden man får från sjukvården är: amma, pumpa, amma, värm brösten, amma, vila, amma... Vi har alltså haft en riktig amningsfest här hemma som sponsrades av Alvedon.

Innan jag fick Lowa skulle jag aldrig någonsin skriva om mina bröst så här offentligt. Men nu för tiden känns det liksom brösten inte som något annat än matstationer. Matstationer som plockas fram i tid och otid (oftast otid). Det känns nästan fullt normalt att slänga fram matstaionerna mitt under söndagsmiddagen med släkten. Men bara nästan...

Amma, amma, amma och så lite vila...

Ut i kylan

Termometern visar -19C. Egentligen borde man stanna hemma men risken är då att jag börjar klättra på väggarna. Därför tar vi en tur till IKEA. Bara att få prova deras amningsrum och slippa sitta hemma i soffan känns lite lyxigt...

Gammalt blir nytt

Jon och jag har olika syn på vad man ska göra med saker som är trasiga. Jag tycker man ska slänga dem och Jon tycker man ska spara dem för säkerhetsskull. Många av våra bråk har handlat om att jag slängt något som Jon tyckt vi skulle spara. Eftersom jag har passat på att rensa hemma medan Jon har varit ute på någon av sina många tjänsteresor så kan jag säga att vi har diskuterat frågan mer än en gång...

Häromdagen kände jag dock att han hade lite rätt (med betoning på lite). Med hjälp av skaftet från en trasig snöskyffel som Jon promt skulle spara gjorde jag nämligen en vagga åt Lowa (ja, jag vet, jag måste ha lite MacGyver-gener i mig!). Och Lowa måste ha tyckt om den för hon sov 1,5 timme i den. 

Nu tror jag att jag ska gå och göra en barnstol med hjälp av Jons gamla använda tandpetare eller nåt...

How-to: Tag en mjuklift, ett gammalt skaft från en snöskyffel, två stolar och  så vips har du en vagga!

Håll tummarna för att Jon inte läser det här inlägget. Att erkänna att han hade rätt vad gäller trasiga ting kan ha ödesdigra konsekvenser...

Skidskytte och dammsugning

Som jag tidigare skrivit är vår dotter ganska envis och vill inte sova så mycket. Om man inte går och vaggar henne alltså. Men så plötsligt en dag händer det. Hon somnar i sin babysitter medan hon och Jon tittar på skidskytte och jag dammsuger i bakgrunden. Nu är det bara Vinterstudion och dammsugarsurr som gäller hemma hos oss ;-)

Lite bärhjälp

När Sundsvall överraskas av 40 cm snö är det omöjligt att ta sig ut med barnvagnen. Då är det bra att man har ett bärsele (och att Lowa tycker det är ok att sitta i det..).

Lowa gömmer sig bakom den randiga huvan

Långskånken

Lowas gnällighet verkar ha fått sin förklaring. Senaste mätningen på BVC visade att hon växt 2 cm på 1 vecka. Det är väl klart att det är svårt att sova och att det spritter i kroppen när man växer så mycket. Det betyder att hon växt 10 cm på 7 veckor! Tänk om vi växte så snabbt... Men nu hoppas vi hon börjar plana ut på längden snart. Annars är hon väl 1 meter lång till jul.

Snilleblixten

Veckan som gått har Lowa varit mer grinig än vanligt. Hon har sovit dåligt både på dagarna och på nätterna. När vi väl lyckats få henne till ro har hon väckt sig själv genom att slå/riva sig själv i ansiktet med sina händer. Som sömntörstande förälder har det varit ganska jobbigt. Det enda gången hon sov var när man gick ut med henne i vagnen.

I vagnen ligger Lowa inbylsad i en overall vilket gör att hon inte kommer åt sitt ansikte med händerna. I overallen kan hon nästan bara ligga med händerna rakt ut pga allt tyg. Och så brukar hon bli så lugn när hon får på sig overallen. Häromkvällen fick vi därför den briljanta (och smått desperata) idén att låta Lowa sova i sin prickiga overall. Då skulle hon inte komma åt att slå sig själv och kanske sova bättre?

Och visst sov hon bättre. Bättre än på många nätter faktiskt. Men som för att hämnas på att vi satt på henne denna lightversion av en tvångströja så bestämde sig Lowa för att bajsa och kissa mer än vad blöjan klarade av. Så på morgonen fick vi sanera både Lowa, overallen och hennes säng. Härligt! Det var första och sista gången vi testade det...

Lowa och "tvångsoverallen"..

Sömnen har ingen lag

Idag har vi inte gjort många knop. Blev bara en tur till Birsta för att köpa en hushållsassistent. Tydligen har jag nämligen en hemlig önskan om att bli en sån där bullmamma... Eller i alla fall att kunna baka godsaker utan en antik elvisp som luktar bränt när det blir för mycket motstånd.

Lowa verkade tycka det hela var lite tröttsamt för efter ett bad somnade hon utslagen på Jons arm.

En lördag i gymmet

Lyckades fånga Lowa på film medan hon låg i babygymmet och "pratade" med sina leksaker. Det blev två filmer för i en av filmerna bestämde sig Lowa för att ge er en glimt av verkligheten. Så bestäm vilken du vill se, den gulliga eller den som speglar verkligheten.

Gullegull-film

Verkligheten

OBS! Filmen är inte för de kräsmagade ;-)

Förbytta fredagar

Man vet att man blivit småbarnsförälder när:
- bokar tvättid en fredagkväll
- man försöker imitera Bishop Arms goda hamburgare hemma istället för att gå dit på after work
- dricker julmust och mjölk till hamburgarna istället för en god öl
- undrar vilka som är gäster på Skavlan ikväll
- alla ens tröjor har minst en spyfläck
- man säger mobil och inte längre menar en telefon

På pricken

Ibland har jag lite svårt att veta om det är Lowa eller mina föräldrars hund Molle som jag är ute och går med i vagnen...

Molle?

Lowa?

Första mobilen

Lowa har börjat kunna fokusera på saker och följa dem med blicken. Så nu är hennes mobiler hennes nya bästa vänner. Hon ler och försöker prata med dem hela tiden. Plötsligt är hon nöjd när hon ligger på skötbordet eller sitter i babysittern. En otrolig befrielse för mig som inte behöver underhålla henne hela tiden. Häromdagen hann jag både dricka en kopp kaffe och läs tidningen medan hon satt nöjd i babysittern. Det ni! :-)

Hänga en mobil i kökslampan - det kallar jag toppklassig inredning ...

Plötsligt händer det...

... man får det där första leendet som smälter ens hjärta.

Naturen är allt bra smart. Den har säkert räknat ut att 4-5 veckor är vad en förälder klarar av skrik, sömnlösa nätter och spyor. Men sen behöver man någon form av belöning, något som får en att orka fortsätta ett tag till. Och då plötsligt går ens barn igenom den första utvecklingsfasen och man får det där första leendet. Plötsligt är allt förlåtet (även om det kanske inte är glömt..) och livet känns lite lättare igen.

Första lekdejten

Häromdagen hade Lowa sin första lekdejt med Liv. Liv är barnbarn till mina föräldrars grannar och bara 7 månader äldre än Lowa. Vi har redan bestämt att dem ska leka tillsammans på landet när de blir lite äldre. För visst kan man bestämma sånt som förälder?

Så här första gången gick det ganska lugnt till. Lowa låg mest och tittade på Liv medan Liv nog trodde att Lowa var en ny rolig docka...

Morgonmys i Knutstena

Jag och Lowa är kvar i Eskilstuna några dagar. Eftersom Jon var tvungen att åka hem och jobba har mina föräldrar fått agera barnvakt/extraföräldrar. I morse myste t.ex. Lowa med sin grandad medan jag fick sova några timmar. Välbehövligt för mig!

Äntligen på väg!

Med lite krångel och meckande har vi äntligen lyckats tagit oss på tåget. Slutdestination - Eskilstuna!

Första besöket på BVC

I tisdags blev det väldigt verkligt att vi gått in i en ny fas i livet. Då hade vi nämligen vårt första besök på barnavårdscentralen, BVC. Plötsligt satt vi i ett väntrum fullt med leksaker, amningshörna och flera skötbord. Tidigare har jag bara mött tråkiga, sterila väntrum med gamla skvallerblaskor som underhållning på vårdcentralen. Och jag har bara gått till dit för min egen skull. Nu var jag där för att väga och mäta Lowa. Det slog mig också att det inte är många år innan hon leker för fullt med leksakerna i väntrummet. Jäklar - jag är mamma!

Lowa är än så länge föga imponerad av leksakerna på BVC

Resultatet av besöket blev:

Nuvarande vikt - 5200 gram

Nuvarande längd - 59 cm

Hon växer så det knakar!

Man blir trött av att växa...

Sömn ...

.. de e gott det!

En helt vanlig lördag

Vi har insett att rollen som småbarnsföräldrar har gett oss nya vanor. Vanor som är värda många vuxenpoäng. Till exempel så spenderar vi fredags- och lördagskvällar i soffan framför program som Skavlan, X-factor och möjligtvis Så mycket bättre. Och vi som nästan aldrig brukade kolla på tv tidigare... För att inte tala om att vi lätt kan gå och lägga oss kl.21.

Jag menar, hur många vuxenpoäng ger inte det här: Så här en lördagkväll på all helgona har Jon "tänt" brasan och serverat sig ett glas julmust medan Lowa babygymmar lite.

Vi kan bara konstatera att det är nya tider nu i Burridge-Björkebäckhushållet. Småbarnstider.

Brasan värmer gott...

Tankevurpa

En beige yllematta framför skötbordet. Hur tänkte vi egentligen? Det är ju som bäddat för olyckor. Och första olyckan var framme tidigt i morse. 

Bebisar må vara små och söta men de har en jäkla kraftfull tarmfunktion. Så i morse när jag sömndrucken skulle byta blöja bestämde sig Lowa för att demonstrera exakt hur kraftfull den kan vara. Ca 1 meter ut på mattan och så klart på mig trots att jag försökte hoppa undan, det ni! Visst är hon väl duktig?! Definitivt något att skryta med i mammagruppen... 

I och för sig har varken Jon eller jag någonsin riktigt gillat den beiga mattan. Det var egentligen därför den blev degraderad till golvet i arbets-/skötbordsrummet. Och jag har ofta önskat att mattan hade en annan färg, men senapsgulgrön var inte riktigt färgen jag tänkte på...  Så nu inleds projekt sanering. 

Och Lowa? Hon somnade nöjt om efter sin kraftdemonstration. 

Första festen med grabbarna

I helgen var Sven hemma från USA så Lowa blev bjuden på sin första hemmafest/samkväm med storkillarna (läs: pappa Jons kompisar). De spelade Buzz och pratade om meningen med livet (alltså allt från bilar till sommarstugor). Lowa verkade dock tycka det var ointressanta samtalsämnen för hon somnade ganska snart på pappas bröst.

När vi kalasat på vatten och folköl i några timmar var dock jag och Jon redo att åka hem och bädda ner oss pga sömnbrist. De andra höll fanan högt och gick ut och stuffade på klubbar ända fram på småtimmarna.

Jon och jag var i och för sig också vakna fram på småtimmarna, men av en helt annan anledning - Lowa.

Jon har blivit pappa!

Idag var vi hos Socialtjänsten för att fastställa vem som är pappa till Lowa. Är man inte gift tycker nämligen lagen inte att det är självklart att den man bor ihop med är barnets far. Lagen tycker kanske att man är mer lössläppt om man "bara" är sambos? Eller att gifta människor är mer trogna?

Hur som helst fick vi träffa en socialsekreterare som utifrån Lowas födelsedatum och födelsevikt menade att hon måste ha blivit till mellan den 23/12 och 14/2. Det hade nämligen socialtanten utläst från socialtjänstens sextabell... (Ok, hon kanske inte sa just sextabell, men tydligen har de en tabell som ska utröna när ett par kopulerade och tillverkade sitt barn. Det där med att räkna 9 månader bakåt är inte deras grej...)

När Jon väl skulle skriva under på att han var far till Lowa så traskade två vittnen in och bevittnade hans signatur innan de traskade ut igen. Allt var över på ca 15 minuter och då hann vi också ansöka om gemensam vårdnad. Risken finns dock att jag kommer missbruka papperna om gemensam vårdnad genom att trycka upp dem i Jons ansikte på nätter när jag försöker vyssja en sovvägrande Lowa och Jon ligger bredvid och snarkar i godan ro... Undra om det var det socialtjänsten tänkte att man skulle använda papperna till?

Stolt pappa

Pappapromenad

Förra veckan var min första vecka hemma själv med Lowa och Jons första på jobbet sen Lowa föddes. Det var en riktig omställning för oss båda... Jon fick snabbt känna av vad dålig sömn kan göra med koncentrationen på jobbet. Runt kl.14-15 rullar nuförtiden tydligen den stora tröttheten in och parkerar sig i hans huvudet. Så då är det kaffe som gäller.

För mig var det plötsligt svårt att hinna med såna basala saker som att äta och gå på toaletten. Lowa ville vara nära hela tiden och den enda gången jag fick henne att sova lägre perioder var när vi gick ut på promenad i vagnen. Jag var glad om jag hade hunnit äta frukost innan Jon kom hem.

Så för att jag skulle få lite egentid i helgen så tog Jon med sig Lowa på en långpromenad i lördags. De var ute nästan två timmar innan vi möttes upp för lite fika på stan. Och vad gjorde jag för något med min egentid? Jo, jag gick på stan och letade amningsvänliga kläder. Är inte allt hemma i garderoben som passar när jag nu plötsligt ska kunna slänga fram brösten och bjuda på mat när och var som helst... =)

Erik, Camilla och lilla Sixten gjorde oss sällskap i lördags.

Fundersam på livet

Hon är en tänkare vår Lowa, även i sovande tillstånd. Undra bara vad hon tänker på? Små rosa fluffiga ponnies eller kanske den ekonomiska krisen i EU?

Växtvärk

Idag kom BVC-sköterskan på hembesök. Förutom en massa broschyrer om amning, vaccinationer och mat så vägde hon Lowa. Vår lilltjej vägde 4880 gram vilket är 720 gram mer än för två veckor sen. Som jämförelse kan jag säga att det "normala" är att bebisar går upp 150 gram i veckan... (Någon övre gräns för hur mycket de får gå upp finns dock inte).

Ja, det återstår bara att konstatera att hon får i sig det hon ska. Inte konstigt att hon får paltkoma hos sin pappa ibland.

Det norrländska svårmodet

Vår dotter har för det mesta en ganska trumpen uppsyn. Som om hela världens problem tyngde hennes axlar. Även när hon sover ser hon så otroligt bekymrad ut.

Vet inte riktigt var de bekymrade minerna kommer ifrån. Jag tycker (helt objektivt såklart) att både Jon och jag är ganska glada själar... Kan hon kanske ha smittats av det berömda norrländska svårmodet?

Dagens outfit

Som en äkta bloggerska i dagens samhälle envisades Lowa idag med att ta en bild på hennes outfit. Hon låter hälsa att klänningen är ny från Kappahl och resten är vintage (läs: lånat från släkt och vänner).

Hon klädde upp sig såhär inför första fikaträffen vi hade idag med mammorna i föräldragruppen. Eller det var inte för mammorna som hon klädde upp sig utan för de fyra söta småkillarna som mammorna hade med sig. Jag tror nämligen hon hoppas på att hitta en framtida pojkvän i gruppen...

Tjong i baljan

I söndags var det dags för lillans första dopp. Utrustade med en badbalja och babyolja så kände vi oss redo att ta tjuren vid hornen. Vi ställde upp baljan på köksbänken och började fylla den med vatten. Fram åkte ugnstermometern för att få de exakta 37 graderna som det tydligen ska vara när bebisar badar. Ja, möjligtvis var vi lite extra nojiga så här första gången...

Ugnstermometern måste i alla fall ha varit en hit för lillan lät sig förnöjt sänkas ner i baljan och låg där utan att säga ett knyst medan hon tvättades med en tvättlapp. Hon ser kanske lite skeptisk ut på bilden, men den skeptiska blicken är lite av hennes signum, det betyder oftast att hon är nöjd :-)

När lillan ändå var i vatten så passade vi veliga föräldrar på att döpa henne, så nu har hon fått sitt namn. Säg hej till vår lilla Lowa! 

Ka-tjing! Ka-tjing!

Det var nästan så man kunde hör hur vuxenpoängen klirrande i kassan när vi tog vår första tur med lillan i vagnen. Visst är det lustigt hur en pryl kan ge sin ägare en ny identitet? Fyra hjul på en aluminiumram med en liggdel och så känner man sig plötsligt vuxen. Det blir så tydligt att man är ansvarig för att skydda det lilla knyte som ligger i vagnen mot den stora världen som man promenerar i.

Nu gäller det bara att hitta sin vagnidentitet. Ska man vara föräldern som alltid har en latte i handen? Eller kanske föräldern som mest använder vagnen när han/hon är ute och joggar? Eller varför inte föräldern som bär sitt barn i en knytsjal och bara har vagnen som extra bärhjälp? För tillfället är jag i alla fall den osminkade föräldern med påsar under ögonen och bebisspya på axeln som på nybörjarvis manövrerar vagnen på trottoarerna. Aldrig har jag väl känt mig så vuxen...

Ett första och ett sista andetag

Inom loppet av en vecka fick vi höra en ny älskad familjemedlem ta sitt första andetag och en gammal älskad familjemedlem ta sitt sista. Nästan precis på klockslaget en vecka efter att vår dotter föddes så dog min morfar. Stilla insomnade han i sin säng. Livets gång blir plötsligt så tydlig. Någon föds och någon dör.

När vi fick reda på att vi var gravida var en av de roligaste sakerna var att få berätta nyheten för våra nära och kära. Att få se hur glada de blev. Att ge dem något att se fram emot. Även om det var vi som skulle få barn kändes det speciellt att få ge sina föräldrar och morföräldrar ett barnbarn eller barnbarnsbarn. Det kändes nästan som att vi skulle ge något tillbaka efter allt som de gjort för oss i livet, något för alla gånger de ställt upp. Ja, det kanske låter konstigt, men för att använda ett gammalt nött talesätt så tror jag det handlar om att delad glädje är större.

Därför hade jag så gärna velat att min morfar hade hunnit träffa lillan. Så jag kunde ge tillbaka lite av den glädje han gett mig i livet. Nu får jag glädjas åt att han hann uppleva att lillan föddes, se bilder på henne och se henne via Skype. Så hoppas jag att han vaktar över henne - var han än befinner sig nu.

Sov gott lilla morfar.

Kroppsspråk

Inte ens ett dygn gammal hade vår lilla dotter redan utvecklat ett ganska tydligt kroppsspråk. Detta tolkar vi som hunger. Eller möjligtvis att hon var en hackspett i ett tidigare liv...

Första dygnet som föräldrar

Tisdagen den 9 oktober kl.02.09 kom hon äntligen till världen, vår lilla dotter. Eller ja, lilla och lilla, vår guldklimp var 54 cm lång och vägde 4164 gram. De där extra dagarna i magen gav oss extra många gram att älska. Här kommer vårt första dygn som föräldrar i bilder: