Ett första och ett sista andetag

Inom loppet av en vecka fick vi höra en ny älskad familjemedlem ta sitt första andetag och en gammal älskad familjemedlem ta sitt sista. Nästan precis på klockslaget en vecka efter att vår dotter föddes så dog min morfar. Stilla insomnade han i sin säng. Livets gång blir plötsligt så tydlig. Någon föds och någon dör.

När vi fick reda på att vi var gravida var en av de roligaste sakerna var att få berätta nyheten för våra nära och kära. Att få se hur glada de blev. Att ge dem något att se fram emot. Även om det var vi som skulle få barn kändes det speciellt att få ge sina föräldrar och morföräldrar ett barnbarn eller barnbarnsbarn. Det kändes nästan som att vi skulle ge något tillbaka efter allt som de gjort för oss i livet, något för alla gånger de ställt upp. Ja, det kanske låter konstigt, men för att använda ett gammalt nött talesätt så tror jag det handlar om att delad glädje är större.

Därför hade jag så gärna velat att min morfar hade hunnit träffa lillan. Så jag kunde ge tillbaka lite av den glädje han gett mig i livet. Nu får jag glädjas åt att han hann uppleva att lillan föddes, se bilder på henne och se henne via Skype. Så hoppas jag att han vaktar över henne - var han än befinner sig nu.

Sov gott lilla morfar.