Ka-tjing! Ka-tjing!

Det var nästan så man kunde hör hur vuxenpoängen klirrande i kassan när vi tog vår första tur med lillan i vagnen. Visst är det lustigt hur en pryl kan ge sin ägare en ny identitet? Fyra hjul på en aluminiumram med en liggdel och så känner man sig plötsligt vuxen. Det blir så tydligt att man är ansvarig för att skydda det lilla knyte som ligger i vagnen mot den stora världen som man promenerar i.

Nu gäller det bara att hitta sin vagnidentitet. Ska man vara föräldern som alltid har en latte i handen? Eller kanske föräldern som mest använder vagnen när han/hon är ute och joggar? Eller varför inte föräldern som bär sitt barn i en knytsjal och bara har vagnen som extra bärhjälp? För tillfället är jag i alla fall den osminkade föräldern med påsar under ögonen och bebisspya på axeln som på nybörjarvis manövrerar vagnen på trottoarerna. Aldrig har jag väl känt mig så vuxen...