Det där med läggning

Lowa har testat oss med det mesta: mat, att sova på dagen, att vakna på nätterna etc. Något jag alltid tröstat mig med är att hon är så lätt att lägga. Så när allt känts motigt här jag alltid tänkt att det kunde vara värre, hon kunde vara svårlagd också. Vi har bara kunnat lagt ner henne och gått ut ur rummet. Några nappisättningar är sen allt som krävts innan hon somnat sött.

Sen lär sig vår kära avkomma att sätta sig upp, ja till och med ställa sig upp i spjälsängen vid läggning och vi står handfallna. Ska man gå in och lägga ner henne varje gång? I så fall skulle man behöva göra det cirka 1 miljon gånger. Ska man låta henne sitta och prata tills hon tröttar ut sig själv? För hon gråter inte utan har långa monologer i stil med "da-da-da-da-da". Och så fort man kommer in skrattar hon och ser jättebusig ut. Otroligt gulligt men samtidigt påfrestande för en hålögd förälder.

Tips och råd någon?