- Hon började krypa som en huligan. Gärna nedför kanter med ansiktet först.
- Hon lärde sig att vinka - drottningstyle. Ja ni vet, sådär som drottningen gör med armen stilla och bara handen roterandes.
- Hon knäckte klappa-händerna-koden och behöver nu alltså inte ett dött föremål för att låta mycket.
- Hon sa sina första ord. Inte "mamma". Inte "pappa". Utan "vovve". Medan jag och Jon skulle vara överlyckliga om de två tidigare alternativen hade varit hennes första ord så visar mina föräldrars hund väldigt lite Molle tacksamhet/engagemang över det här faktumet. Hon började även säga "titta".
- Hon pussar på kommando, upptränad av sin Nana (dvs mormor).
- Hon går mycket mer stabilt och vill göra det hela tiden. Våra böjda, brutna ryggar önskar att hon lär sig gå själv - pronto!
 |
| Lowa älskar Molle - en ensidig kärlek. |
 |
| Gräs, grus, trappor - Lowa kryper i all terräng. |
 |
| "Ta min hand så går vi!" |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar