Morgonens scenario: stressade föräldrar försöker packa ihop sig själva och sin dotter till jobb respektive dagis. Skynda, skynda, vi får inte komma sent! Öppnar dörren för att gå och föser ut dottern först. Dotter tvärstannar på trappen och pekar upp i himlen. Oj oj säger hon. I hennes ögon speglas förundran och nyfikenhet. Från himlen singlar nämligen snöflingor stora som lapphandskar. Oj oj säger hon igen och pekar på en flinga som faller mot henne. Hon skrattar det där barnsliga, innerliga skrattet när flingan nuddar hennes kind. Föräldrarna stannar också upp och ser världen genom henne. Stor och oupptäckt. Och att stressa känns plötsligt inte lika viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar