Uppladdning

Efter en mysig dag i Umeå laddar vi nu på hotellrummet inför kvällens strapatser.

Äventyr i Umeå

Igår tog vi tåget till Umeå för en minisemester. Behövde komma ifrån allt vad penicillin, virus och feber hette. I sista minuten bokade vi ett hotellrum så nu har vi precis avnjutit en härlig frukost och ska bege oss ut och strosa på stan. Mys!

Ikväll ska vi på Norrlandsoperan för att se när Umeå skaparpris delas ut.

Inte riktigt vaken?

Här är morgonens exempel på hur för lite sömn påverkar ens liv:

Man tycker havregrynsgröten smakar konstigt och inser att man haft i muskotnöt istället för kardemumma. Äter vidare ändå.

Halvvägs igenom havregrynsgröten börjar man fundera på varför man får så ont i mungiporna av att äta idag. Tittar förstrött på skeden och inser att man äter med en stor serveringssked istället för en vanlig sked. Äter vidare ändå.

Den här kan ju inte bli annat än en bra dag!

Powernap-pinglan

Småbarnsföräldrar brukar ofta klaga på att de inte får tillräckligt med nattsömn. Och visst är det jobbigt att behöva vakna var 4:e timme för att amma. Man blir lite vimmelkantig och ganska slötänkt. Tror Jon också skulle lägga till att dålig sömn ger mig humörsvängningar och gör mig lättirriterad, men det väljer jag att inte kommentera...

Lösningen, enligt alla välvilliga människor som ger oss råd, är att sova samtidigt som vårt barn. Då undrar jag - vad gör man om ens barn inte vill sova? Totalt har L sovit 50 minuter sedan vi gick upp kl.10.30 i morse och nu är klockan 16.00. Sen ungefär en månad tillbaka vägrar L sova längre stunder än just 50 minuter i sträck på dagarna. Jag är lycklig om jag ens lyckas få henne att sova.

Och ja, jag har försökt allt - ljudligt, tyst, ljust, mörkt, varmt, svalt, vyssja i famn, gunga i vagn - men inget ger resultat. Igår stod jag i 1h och försökte få henne att somna (skam den som ger sig!) och tillslut lyckades jag. Hon sov i hela 5 minuter - woop woop! Sen vaknade hon och började "prata". Powernaps är tydligen hennes grej...

Tänker att en sån liten tjej som växer så mycket måste sova för att orka utvecklas, eller? Den enda gången hon sover längre än 50 minuter är när man är ute och går med henne i vagnen. Men det är ju lite svårt för mig att sova samtidigt.

Försök inte lura mig..!

Jag har försökt få Lowa att fortsätta med sina vändningsförsök genom att locka henne med olika leksaker. Igår försökte jag med en docka som hon brukar tycka om. Men hon genomskådade mig. Varför vända sig när man kan greppa tag i leksaken och lyfta den till sig?
Lowa - Mamma Emma: 1-0

Dagens Lowa

Feber: 36,9 (dvs ingen alls!)
Mängd penicillin in i munnen: 100%
Mängd penicillin ut ur munnen: 95%
Humör: Trött men glad (gäller även mamman)

Brottarryggen

Lowa har alltid varit väldigt stark i nacken, redan från det hon föddes. Jag minns att en av Jons första reaktioner när hon föddes var: "Kolla vilken brottarnacke hon har! Och en så muskulös rygg!". Jag minns också hur jag försökte skratta bort Jons kommentarer för det sista jag ville höra var att vår dotter såg ut som en rysk tyngdlyftare.

Hennes nackstyrka har gjort att hon sällan vill ligga bakåtlutad i ens famn utan hela tiden strävar uppåt till sittande ställning. Ser nästan ut som hon tränar sit-ups när hon ligger på rygg och strävar uppåt. Sen i julas har jag kunnat se hennes huvud poppa upp och ner i vaggan när jag ligger i sängen  Tror det är hennes sätt att säga att hon inte vill sova längre...

Innan hon blev sjuk hade hon precis börjat lyfta huvud och ben samtidigt vilket resulterade i att hon hamnade på sidan. Början till en vändning kanske?

Öroninflammation

Trots Alvedon och hostmedicin så fortsatte Lowas feber att stiga till nästan 40 grader så på söndagsmorgonen fick vi åka in till primärvårdsjouren och träffa en läkare igen. Denna gång fick hon en bättre undersökning av en läkare som konstaterade att hon hade fått öroninflammation. Det blev penicillin och ännu mer Alvedon.

Jag har varit skriven på min vårdcentral i 3 år men har aldrig haft behovet att gå dit. Jag har haft kontakt med dem via telefon och självklart varit på mödravårdscentralen, men aldrig satt min fot i vårdcentralens väntrum. Och nu har jag varit där två gånger inom loppet av några dagar. Känns som om det kommer att bli mer frekventa besök nu när vi har barn.

I dag har i alla fall febern släppt nästan helt så penicillinet verkar hjälpa, även om ca 75% av det vi ger henne åker ur munnen igen. I eftermiddags var för första gången på en vecka som hon inte vaknade gråtandes efter att ha sovit. Istället hörde jag hur hon låg och "pratade" nöjt med sig själv. Det värmde i mammahjärtat som varit orostyngt sen i tisdags natt. Det är otroligt jobbigt att se att hon har ont men inte kunna göra något. Har varit mer orolig för hennes stigande feber än vad jag varit för något på länge. Men eftersom hon är första barnet så tycker jag att jag har rätt till det! :-)

You talkin' to me..?!

Ont, det gör ont..

Vi är en väldigt omtänksam familj. Vi delar på allt. Även våra influensabaciller - tyvärr.

Nu har nämligen Lowa fått influensa med feber, hosta och täppta luftgångar. Det är så otroligt jobbigt att stå handfallen bredvid när hon mår dåligt. Det finns nog inget man inte skulle göra för att hon skulle få slippa ha ont. Natten som var vaknade hon gråtandes varje timme och var otröstlig. Ville inte ha varken mat eller napp. Det var bara att vanka av och an med henne tills hon somnade igen.

Idag var vi och träffade en läkare som konstaterade att det var influensan och gav henne hostmedicin. Nu hoppas vi på att Alvedonen ska sänka hennes feber så hon kan få sova sig frisk.

Under tiden bjuder vi på Lowas klagosång. Hon har nämligen börjat prova att forma olika typer av ljud med munnen. Bland annat har hon börjat med att gräla på sina leksaker. Oftast gör hon det när hon börjar bli trött. Undra om hon tar efter sin mor och far?

Babysim

Vi har funderat på om vi ska gå på babysim med Lowa men inte riktigt fått tummen ur. Men så anmälde sig vår kompisar till en kurs och då bestämde vi oss för att göra slag i saken.

Sagt och gjort, igår hade vi vår första babysimlektion. Jag hade investerat i ett par badbyxor åt Lowa och en heltäckande baddräkt till mig. Egentligen ville jag låna Jons våtdräkt för att gömma min blekfeta kropp som i och för sig fått lite färg efter graviditeten i form av röda bristningar på magen. Men tydligen var det för varmt med våtdräkt...

Lowa var först lite konfunderad men sen blev hon mer bekväm i vattnet och sparkade glatt med fötterna när vi tog oss runt i bassängen. Känns kul att få lära sig hur man ska hålla henne i vattnet så man kan gå och bada själva framöver.

Lowa vilar sig i form inför sin första simtur.

Hon brände av många leenden under lektionen
- vi tolkar det som att hon tyckte om att vara i vattnet

Lowa och Sixten - simmarkompisarna!

Nyår i Eskilstuna

I mellandagarna tog vi vår första långa biltur med Lowa och åkte mot Eskilstuna för att fira nyår. Första amningsstoppet gjordes i Gnarp, en timma söder om Sundsvall, och andra i Gävle. I övrigt sov Lowa mesta dels med undantag för gallskrik sista kilometern. Den kilometern kändes som en evighet.

Jag hade lyckats övertala mina föräldrar om att skjuta den engelska julmiddagen som vi brukar äta på juldagen/annandagen till nyårsafton, så till min glädje festade vi in det nya året med en stor kalkon.  Till kalkonmiddagen hade vi traditionsenliga "christmas crackers" som innehåller färglada hattar, dåliga skämt och små finurliga presenter. Självklart måste man ha på sig hattarna under hela middagen. Wild and crazy, eller hur?

Pappa och Sandra (eller är det lady Rowena?)

Lillebror Philip och Jon (ser ni hur galet roliga man blir av hattarna?)

Resten av veckan hos mina föräldrar tog vi det väldigt lugnt. Lowa spenderade mycket tid med med mormor, grandad, morbror, moster och gammelmormor vilket gjorde att vi bland annat fick sova några extra timmar på morgnarna och gå på toa i lugn och ro. Vi hann till och med smita iväg på bio en kväll. Underbart! Kan man få en bättre julklapp?

Vi hann också med lite kortspel...

... och pusslande. Lowa var självklart med på allt.

Jon passade på att åka långfärdsskriskor på sjön.

Lowa och gammelmormor

Lowa och mormor

Jul i Sundsvall

I år firade Jon och jag vår första jul tillsammans. Stort för några som varit ihop i 6 år. I år var också första gången vi firade jul som föräldrar. Ännu större.

För att Lowa inte ska behöva ärva min motvilja mot julen så hade jag drömt om att vi skulle ge henne en riktigt klassisk "Fanny och Alexander"-jul. Och när julafton kom var det inte långt ifrån: Granen stod grön och grann i Jons föräldrahem. Familjen var samlad. Barnens ögon tindrade. Mandeln låg i gröten. Snön gnistrade utanför fönstren. Julsnapsen var på kylning, frestelsen i ugnen. Tomten var på ingående. Ja, stämningen i det Björkebäck:ska hushållet var helt enkelt på topp.

Det fanns bara ett litet moln på den annars klara himmelen. Pga all sjukdom innan jul hade vi inte hunnit köpa någon julklapp till vår egen dotter. Förstår ni vilka misslyckade föräldrar vi kände oss som? Men min påhittiga svägerska gav oss tips att slå in några nappar, då skulle ju Lowa i alla fall få något paket av oss. Jon fick i uppdrag att slå in napparna och det dåliga samvetet började lätta.

Så kom tomten med paket och andaktsfullt hjälpte vi Lowa att öppna sina paket. Och döm om hennes (och min) förvåning när hon fick gamla ratade silikonnappar som hon inte tycker om. Hon är nämligen en strikt latexnapp-bebis och tar inga andra nappar. Det var i det här ögonblicket som paketinslagarpappan fick onda blickar i hemlighet av den mamman med pånyttfött dåligt samvete. Tur var väl att hon fick en massa fina paket från resten av släkten.

Ja, förhoppningsvis är Lowa för liten för att komma ihåg sin första jul. Men för säkerhetsskull har jag redan nu börjat spara till hennes framtida terapisessioner så hon kan bearbeta upplevelsen och undslippa bestående men.

Lowa tog tillflykt hos farfar när tomten kom

Storkusinen Lovisa...

...fick fina paket av tomten (inga gamla nappar så långt ögat kunde nå!)

Silikonnappar? Bah! Humbug!